Frölundas herrar spelar i den jämnaste av serier. Alla slår alla, det går nästan inte att slappna av en sekund om det ska bli poäng. För damerna, som på fredagskvällen möter Hovås, är det något helt annat. Frölunda slår alla med god marginal, motståndarna blir överlyckliga om de kan få in ett mål. Kanadensiska målvakten Stephanie Neatby, SDHL:s bästa målvakt för två säsonger sedan när hon spelade i Linköping, har aldrig varit med om något liknande. På de sex matcher hon har stått har det bara kommit 66 puckar mot mål.
– En sådan här utmaning har jag aldrig tidigare haft i min karriär. När du får skott mot dig under hela matcherna är det lättare att hålla fokus. Nu krävs en helt annat mental energi. Det är en mycket större mental utmaning för att hålla koncentrationen när anfallen kommer så sällan, säger Stephanie Neatby.

Ofta behövs heller inte några riktigt vassa räddningar för att hålla målet rent.
– Eftersom vi trycker ner motståndarna så mycket är de ofta trötta när de kommer in i vår zon och orkar inte anfalla med full kraft, säger målvakten.De första matcherna gick Frölunda rent: noll insläppta. Men i de tre senaste har det blivit tre mål i baken, ett vardera mot Malmö, Troja och Hvidovre. De två första släppte Stephanie in, det tredje gick in bakom Ellen Jeansson.
– Jag älskar att hålla nollan. Men när den har spruckit är det bara att gå vidare. Båda målen jag släppte in var studsar, inga hemska misstag. För laget spelade det ingen större roll, vi vann klart ändå, säger hon.

Du har spelat i högsta serien, din karriär har gått uppåt. Hur klarar du av att ta ett steg ner i seriesystemet och ändå hålla klassen?
– När vi har dominerat så kraftigt och det har varit så lite att göra för mig som målvakt är det träningarna som har blivit viktigast för att bygga upp sig. Och där får jag fem dagar i veckan möta några av världens bästa spelare som Hanna Olsson och Michelle Karvinen. Det gör mig bättre. Dessutom har jag aldrig tidigare kört så hårt utanför isen. Jag bygger upp en fysik som gör att jag är redo när det är dags för tuffare motstånd senare under säsongen, säger Stephanie Neatby.

Jämförelsen med Luleå

Dansk-finska anfallsstjärnan Michelle Karvinen har gjort 26 mål och passat till 17 i de nio matcher hon har spelat. Ändå ligger hon bara tvåa bakom kedjekompisen, lagkaptenen och landslagsspelaren Hanna Olsson som har noterats för 21+24 under de tio första omgångarna.
– Det har verkligen varit annorlunda. Det är en utmaning när matcherna i sig inte är utmanande. Vi pratar hela tiden om att ha en hög nivå på träningarna, de blir ännu viktigare än annars. Vi har väldigt höga krav på oss själva, försöker att aldrig slappna av. Vid vissa matcher har vi pratat om vad som är Frölundas standard. Vi går tillbaka till vad vi kräver av varandra och hur vi ska agera, fokuserar inte på det andra laget. Men det är ju inte alltid lätt vid en match, säger Michelle Karvinen.

Hon jämför med känslan då hon kom till Luleå Hockey inför säsongen 2015/2016. Det var då den klubben drog i gång satsningen som gjort dem till dominanter inom svensk damhockey. Guldet i våras var det femte sedan 2016.
– Jag var med från början av Luleås satsning. Från den tiden vet jag att man inte kan göra allt på en gång. När jag kom till Luleå hade ingen svensk klubb gjort en sådan satsning på att tjejer skulle kunna fokusera på hockey. Det gäller att både tänka på vad som händer nu och vad som kan vänta framöver. Men vi måste ha tålamod, säger hon.
Hur är det om du jämför förutsättningarna i Luleå då och Frölunda nu?
– Vi hade väldigt bra förutsättningar då också med exempelvis några av världens bästa spelare och egen fystränare. Men i Frölunda har vi ett helt fysteam. I Frölunda jobbar vi också tillsammans på ett sätt som jag inte har varit med om tidigare. Det spelar ingen roll om det är herr-, damlag, eller juniorer. Alla hjälps åt att pusha varandra framåt.
Har du någon gång under säsongen funderat på om det var ett klokt beslut att välja spela i den lägre divisionen?
– Nej. Sedan jag kom har jag varit helt säker på att det var rätt beslut. Vi är på gång att bygga något bra, säger Michelle Karvinen.

Nya fokus och mål

Också för tränaren Erika Holst, en av Sveriges främsta spelare genom tiderna på damsidan, är årets säsong något helt annat än vad hon är van vid. Vanligtvis handlar coachers jobb om att jaga segrar och resultat. Som tränare för Frölundas hårdsatsande damlag har Erika Holst och assisterande Marcus Anselm ett annat huvudfokus.
– Det gäller att vinna, men resultatet i matcherna är oväsentligt. Vi fokuserar på spel och beteende. Det gäller att ha spelarna på tå hela matcherna. Därför ändrar vi exempelvis en del i femmorna, säger Erika Holst.
– I serien möter vi lag som inte beter sig som vanligt när de möter oss utan bara backar hem. Det gäller att vi är ödmjuka och har tålamod så att vi kan hantera det.
De flesta matcherna har varit avgjorda tidigt. På 30 perioder har det inte blivit någon timeout.
– Men det var nära mot Troja borta en bit in i första perioden. Det var ett läge där vi kom fel in i flera situationer. Men det behövdes ändå inte, säger hon.

Vi är vana vid att målskyttar klappas om av medspelare och får en klapp på axeln. Men i överlägsna Frölunda kan det bli andra sorters samtal efter mål. Som när ett mål kommer på skott utifrån utan skymning framför målvakten.
– Eller om en spelare tar ett par varv i anfallszonen innan hon gör mål. Det är klart att det är konstigt att prata om det när man egentligen ska vara glad över ett mål. Men det gäller att säga hur vi vill ha det istället, för när vi ska kvala oss uppåt måste vi göra som vi har kommit överens om och tränat på, säger tränaren.

Underläget något nytt

I senaste matchen, mot danska Hvidovre, hände något som inte har hänt tidigare. För första gången hamnade Frölunda-tjejerna i underläge. Redan efter 1.25 tog danskorna ledningen med 1–0. Det tog nio minuter att kvittera och ytterligare tre minuter att gå upp i ledning. Sedan rullade det på fram till 9–1.
Hur reagerade spelarna på underläget?
– Egentligen hände ingenting. Jag såg på vissa spelare att de bara markerade att nu går vi ut och kör. Jag kände mig lugn, var trygg med att vi skulle nöta ner dem. Lite annorlunda var det efter att vi hade släppt det första målet mot Malmö. Då var det först lite tyst och tveksamt. Det var spännande att ta ett steg tillbaka och se hur laget tog hand om situationen. Vi har rutinerade spelare, jag kände att vi hade ett lugn på bänken, svarar Holst.

De flesta hockeylag vill sätta defensiven tidigt i matcherna. Det gäller att ha ett stabilt försvarsspel till stöd för offensiven. Men det gäller inte för Frölunda i söderettan, laget håller ju mest till i anfallszonen.
– Det blir inte mycket backchecking i matcherna, det tränar vi istället mot klubbens U16-killar. Att vi skulle träna med dem hade vi med oss redan från början. Både sportchefen Kim Martin Hasson och jag mötte killar när vi spelade och tyckte att det var bra. Vi har ett jättebra samarbete med killarna. Vi har olika teman, exempelvis har vi tränat powerplay och boxplay med dem, berättar Erika Holst.

Tio matcher in i serien är Frölunda-tränaren nöjd med klubbens agerande, hon känner det stöd hon lovades när hon skrev på.
– Det är verkligen en satsning där man visar att man vill göra det på riktigt. Satsningen på flicklag, akademi och A-lag är riktigt bra, det handlar inte bara om att värva ett gäng seniorspelare och hänga på dem tröjor. Vi ska bli en stark spelare i svensk ishockey och framöver vara med och slåss om guldet.