I den statistikmaximerade ishockeysporten analyseras ofta första målets betydelse. Inte minst Frölundas tränare Roger Rönnberg har då och då varit inne på hur viktigt det är att inte låta motståndarna göra första målet. Ändå har det hänt den här säsongsstarten. Varje gång. Timrå gjorde det första målet efter 13.45 i första perioden i premiären. Frölunda vände till 2–1, men tappade och förlorade med 2–3 efter straffar.

Ungefär en och en halv minut före den första periodpausen i den andra matchen gjorde Örebro första målet. Frölunda vände och vann med 4–2. I den första bortamatchen var det Malmös tur att pricka in 1–0 efter knappt sju minuter. Frölunda kom tillbaka, kvitterade två gånger, men förlorade i sudden. Och när tunga Växjö kom till Scandinavium var det Frölundas mästarback från 2016, Lukas Bengtsson, som efter tio minuter åtminstone tillfälligt sänkte ljudvolymen i Scandinavium genom att pricka in det första målet. Frölundas vändning i andra perioden var mäktig och 3–1-segern rättvis.

Vad som hade hänt om Frölunda istället hade gjort det första målet i dessa matcher kan man diskutera i all evighet. Eftersom ett baklängesmål ofta fungerar som väckarklocka kanske det har varit bra att motståndarna gjort det första målet. Eller – tänk om Frölunda öppnat målskyttet och sedan bara öst på. Oavsett. Frölundas sätt att komma tillbaka efter 0–1-underlägen imponerar. Likaså att det, trots att powerplay-spelet knappt har givit utdelning, har blivit poäng i varje match.

Vi som sitter på läktaren eller framför tv-apparaterna är ofta snabba i våra omdömen. När inte Ryan Lasch gör poäng i varje match är det väl ändå dags att fundera på om det inte är dags att dra ner på hans istid. Vem hittade Anthony Greco, han är ju ofarlig framför motståndarnas mål. Och när ska Roger Rönnberg, vars kunskaper om vinnande taktik på en hockeyrink enligt en del är passé, använda en av hockeyns tyngsta klyschor och ”vaska om i kedjorna”? Medan vi vid sidan av kan se två vinster i rad som anledning att börja promenera mot Götaplatsen vet tränare och spelare att två vinster gör inget SM-guld.Precis som att två förluster i rad på hösten inte behöver betyda så mycket framåt vårkanten. Men det är naturligtvis inte bra att motståndarna gång på gång får göra första målet. Förr eller senare – det har varit nära några gånger – blir det även 0–2 i baken och en betydligt brantare uppförsbacke.

De största problemen för Frölunda har hittills varit två som hänger ihop. Laget har gjort för få mål i både i powerplay och sammanlagt. Mot Växjö blev det återigen målfritt under smålänningarna båda utvisningar, men Filip Johanssons 2–1 kom när Växjö försökte komma i gång igen efter Martin Lundbergs utvisning. Och för några av de offensiva, tänkta stjärnorna var det en fin kväll. Ryan Lasch svingade trollspöt i Lasch-positionen bakom mål och serverade Patrik Carlsson ett kanonläge fram till 1–1. Jere Innala fick två assistpoäng. Anthony Greco visade med sitt läckra, och för Växjö-målvakten Adam Åhman överraskande, 3–1-mål att han har det i sig. Hemmapubliken vill självklart se favoriterna vinna varje gång. Men sju poäng på tre matcher i Scandinavium är en bra start i en liga som med största säkerhet blir väldigt jämn även den här säsongen.

Tre starka minnen från Växjö-matchen:

• Nicklas Lasus kanonpass till 2–1. Stenhårt tvärs genom Växjö-försvaret på målskjutande Filip Johansson blad.
• Frederik Dichows målvaktsspel. Så roligt att se en stor dansk Frederik i Frölunda-målet igen. Det gick ju bra för den förre, Andersen.
• Christian Folins tacklingar. Fem noterade tacklingar mot gänget han tog SM-guld med förra året. När Kungsbacka-sonen möter med perfekt balans är det svårt att hålla sig på benen.