My way or the highway
Publicerad:
Den principfaste och egensinnige Lasse Falk tog 1995 över som tränare i ett sargat Frölunda HC och lyfte laget till oanade höjder.
Under fem semesterveckor bjuder Frölunda på utdrag ur boken Frölunda HC 80 år – några nedslag i föreningens långa och intressanta historia.
Sommarläsningen börjar för 30 år sedan när stockholmaren Lasse Falk efter några magra år, såväl sportsligt som ekonomiskt, klev in som Frölundas nye tränare – det hände grejer omgående.
Med incidenter, affärer och annat tjafs bakom sig tog Frölunda HC med en färsk tränare och en ombyggd trupp sats mot nya äventyr. Redan från dag ett på försäsongsträningen blev spelarna varse att det var en ny sheriff i stan.
- Boork såg till att vi började träna bra. När Falk kom in höjde han ribban ytterligare, framförallt fysiskt. Vi körde hårt och behövde nog ett stålbad, det hade varit lite slappt sedan Boork försvann. Med Falk var det så att man fick köpa hans upplägg eller stå utanför. Alla körde och alla var på plats, förutom Ruuttu som kom senare, säger tidigare spelaren och Frölundas trotjänande fystränare Pär Edlund.
Nämnde Christian Ruuttu, ja. Bara en säsong i Frölunda, men fortfarande en ikon i Göteborg. Att en spelare av den kalibern ens hamnade i elitserien var anmärkningsvärt, men när Vilda Västern-skolade Hans Andersson fick vittring, drog han först, sköt och frågade sedan.
- Jag fick ett tips av Calle Johansson att Ruuttu var ledig och då körde vi på det spåret.
Enligt sägnen fick Benny Gustafsson uppdraget att kvickt träffa spelaren. Han flög till Finland för ett möte på lokal och fick Christian Ruuttus namnteckning på en restaurang-servett, ivrigt påhejad av Hans Andersson via telefon.
- Det där stämmer, precis så gick det till, bekräftar Andersson och avslöjar att Christian Ruuttu kanske inte riktigt var Lasse Falks typ av spelare, eller snarare människa:
- Falk älskade inte Ruuttu. Han respekterade honom som spelare, men kanske inte som person. Ruuttu var en stjärna och var kompis med Leningrad Cowboys (rockband) och Mika Häkkinen (F1-stjärna). Det var den auran han hade.
Dubble SM-guldvinnaren (2003 och 2005) Jonas Esbjörs utvecklar det resonemanget:
- Ruuttu var vår ledare från det han kom. Vi hade aldrig haft en sådan spelare i laget förut. Han tog över allt och var en megastjärna. Och så hade han kontakter. Till en lagfest löste han en hel pall Koff och han skaffade Leningrad Cowboys-jackor till hela laget.
Med Ruuttu och finländske stjärnbacken Petteri Nummelin på plats hade Frölunda handlat garanterad kvalitet, vilket skulle bli märkbart tydligt under en sensationell säsong som avslutades sent i ett sommarvarmt och påsk-klätt Göteborg.
Lasse Falk var en krävande och metodisk tränare som redan på försäsongen satte sin prägel på såväl trupp som spelsätt. Det var ”my way or the highway” som gällde alla alltid.
- Med Falk blev det tydligt och det behövde vi. Det hade varit snurrigt och vi kom från lite olika ledarskap. Falk var en man med få ord, men han var rättfram och det han sa brände. Han kunde vara övertydlig om något gick fel för att uttrycka det milt. Vi överöstes inte av kärlek, med honom var det jobbigt både fysiskt och psykiskt. Nu vet jag i alla fall vad jobbigt innebär, på riktigt, säger Pär Edlund och berättar att det här med 1-3-1 satt tidigt, till och med innan laget gick på is:
- Vi spelade 1-3-1 på innebandyn redan på sommaren, så det var aldrig något snack, alla visste vad de skulle göra. Och vi fick ju betalt för det också.
Det hårda jobbet i kombination med den taktiska noggrannheten och disciplinen var högst påtaglig redan från säsongsstart. Med en indian på bröstet i en tävlingsmatch för första gången vann Frölunda HC elitseriepremiären mot Rögle, vilket fick GT:s krönikör Ulf Jansson att bli: ”Lycklig som ett barn.
Jag har väntat i sex år på det här: att Frölunda skall vinna en premiär i elitserien. Alltså sätter jag mycket stort värde på resultatet: 4-2 över Rögle.”
Ytterligare två omgångar hann spelas, sedan var det stopp i nästan en månad på grund av kommunalarbetarstrejken som framförallt drabbade idrotts-arenor och -hallar – elitserien körde inte igång igen förrän i slutet av oktober.
Nyförvärvet Christian Ruuttu hade före uppehållet inte visat särskilt mycket av sina kvaliteter, men i första matchen efter - seger borta mot Luleå med 4-1 - tryckte han in tre puckar bakom landsmannen Jarmo Myllys.
- Jag har kunnat träna mer skridsko och kommit in i lagets sätt att spela hockey. …Tyvärr får vi inte lång tid att njuta av den här vinsten. Det kommer att bli tätt mellan matcherna nu, konstaterade finländaren i GP.
Med sin finska stjärna smörjd, uppvarvad och dragvillig tuffade Lasse Falks svårspelade lagmaskin på och parkerade på tredje plats i tabellen när grundserien summerades – ett remarkabelt lyft med tanke på den föregående säsongens sportsliga svårigheter.
Det enda dramat under hösten egentligen den vådliga bussresan hem från Malmö snöoväderskvällen 17 november. När Frölundas sponsorbuss, med en timmes försprång, körde fast strax söder om Varberg beordrade materialförvaltaren Lennart Johansson ändrad rutt:
- Vi bestämde oss för att ta gamla E6:an. Den känner jag utan och innan efter 30 år som lastbilschaufför, berättade han i GP.
Halv fyra på morgonen parkerade bussen utanför Scandinavium och för de flesta väntade nästa bekymmer, att ta sig hem till egen säng i snöyra och på oskottade vägar.
För målvakten Mikael Sandberg (Kungsbacka) och Lennart Johansson (Åsa) var det inte ens ett alternativ. Med sommardäck på bilarna fick de istället snällt sova över i Frölundas omklädningsrum i Wallenstamhallen.
- Det var helt uteslutet att köra hem. Jag kan säga att det hade varit skönare att sova hemma, förklarade Mikael Sandberg i GP.
I fortsättningsserien varvade Frölunda upp ytterligare och klättrade upp på andra plats i tabellen, på samma poäng som serievinnande och kommande finalmotståndet Luleå.
I den sista elitserieomgången möttes lustigt nog Frölunda och Luleå i en direkt avgörande seriefinal. För att spara några av de mer tongivande spelarna, bland annat Christian Ruuttu, luftade Lasse Falk istället ungtuppar som Henrik Andersson, Linus Fagemo, Timmy Pettersson och Janne Wickström. Det blev knapp förlust i Delfinen, 1-2.
- Så här i efterhand kan man väl tycka att det var fel att vi inte spelade med vårt bästa lag, vi tappade ju hemmafördelen, menar Pär Edlund.
I kvartsfinal väntade anrika Leksands IF och det verkade inte oroa Lasse Falk nämnvärt:
- Vi har spöat dom borta och varit överlägsna hemma. Det här blir säkert bra, deklarerade han i GP.
Och så blev det till slut, men inte utan en rysare över fem akter. Lagen vann respektive hemmamatcher och ett avgörande drama i Scandinavium den 16 mars.
Frölunda vann en tät historia med 2-1 och den finske lille liraren Marko Jantunen förlöste 11 583 drygt sju minuter in i den tredje perioden.
- Lasse Falk är Frölundas bästa värvning på 90-talet, slog Hans Andersson fast i GT direkt efter semifinalavancemanget.
Luttrade tränaren Lasse Falk hade i samma artikel annat att tänka på efter slutsignal, som att skjuta fram planerna på en cykelsemester i Frankrike.
- Allt var förberett. Resväskorna packade och klara. Mitt mål var att laget efter jul skulle få fortsätta i elitserien och spela 40 matcher.
I semifinal väntade Modo med tidigare Frölunda-tränaren Leif Boork vid rodret, i sig en aptitretare utöver det vanliga – inte minst med tanke på att Boorks familj valt att bo kvar i Göteborg.
- Jag erkänner gärna att det skulle kännas extra skönt att slå ut just Frölunda, avslöjade Boork i GP.
Frölunda gick på knock direkt i semifinal ett, 8-0 i Scandinavium. Förlorade match två knappt i Örnsköldsvik, men vann de två följande och till final efter 3-1 i matcher – föreningens första SM-final på 16 år.
- Mitt livs mål, beskrev trotjänaren Peter Berndtsson i GP den övertidsbalja som stängde semifinalserien.
Lasse Falk hittade i segeryran ett annat perspektiv med tanke på den föregående säsongens bekymmer:
- Vem kunde tro det då man såg dem i allsvenskan mot Rögle i fjol?
Boken Frölunda 80 år går att köpa på Frölundas webshop via den här länken: