När Henrik Lundqvist 20 augusti förra året berättade att hans karriär var slut valde han platsen för avskedet med omsorg. Trots 15 säsonger i New York Rangers och Madison Square Garden bjöd han in till pressträff i sin första stora hemmaarena. Under några känslomässigt starka timmar berättade han först gemensamt för alla oss medierepresentanter som han bjudit in innan han ställde upp för oss var och en pratade en stund. Han poängterade vilken stor roll Frölunda hade spelat, och fortfarande spelade, i hans liv. Och att det var i Scandinavium när han som femåring tillsammans med bland andra tvillingbrorsan Joel såg sin första hockeymatch allting började.
28 december, drygt två månader innan han fyller 41 år, ska den säcken knytas ihop.
”Jag spelade längre tid i Rangers, men Frölunda och Scandinavium är väldigt viktiga delar av mitt liv. Det var här jag började spela som 16-åring, det var här jag tog två SM-guld och utvecklades så att jag så småningom kunde ta nästa steg i min karriär. Jag har mycket att tacka klubben för”, säger han.
När han under ceremonin 28 december kikar upp mot Scandinaviums tak kan han se hur gamla lagkompisars tröjor hänger där. Patrik Carnbäck, Ronnie Sundin och Niklas Anderssons namn och nummer finns där. Joel kommer att ha sin självklara plats där om han någon gång lägger av – men inte Henrik Lundqvist, Frölundas bäste spelare och Sveriges främsta målvakt genom tiderna. Frölundas policy för tröjpensionering sätter stopp.
Känns inte det lite konstigt?
”Nej, inte alls. Jag gjorde sammanlagt bara sju säsonger i Frölunda, man måste spela där fler säsonger och uträtta mer för att få hänga där. Men jag är oerhört tacksam för att Frölunda genomför den här ceremonin”, säger Henrik, som kom till Sverige med familjen en vecka före julafton.
Henrik och Joel Lundqvist kom till Frölunda från Rögle inför deras gemensamma start på hockeygymnasiet 1998. 21 september 2000 debuterade han i dåvarande elitserien. Säsongen därefter tog han upp konkurrensen med nuvarande tv-kommentatorn Petter Rönnqvist om förstaspaden. När Frölunda 2003 tog det första SM-guldet på 38 år konkurrerade Henrik ut välmeriterade finske målvakten Fredrik Norrena. I slutspelet var det inget snack, Henrik Lundqvist var klubbens etta. När guld nummer två bärgades två år senare var det under helt andra omständigheter. NHL var under lockout, många NHL-spelare dök upp i elitserien under vad som brukar kallas den bästa elitserien eller SHL som har spelats. Men trots alla stjärnor som kommit – Henrik Lundqvist överglänste alla, var både seriens och slutspelets bäste spelare. Att Niklas Andersson i den femte finalmatchen i Scandinavium mot Färjestad prickade in 1–0 i förlängningen 11 april 2005 innebar inte bara guld, det blev också slutpunkten för Henrik Lundqvists tid i Frölunda.
Bilderna på en vilt jublande målvakt med guldhjälmen nedtryckt på huvudet finns kvar på näthinnan hos många av oss precis som bilderna av hur fansen hyllade Henrik och de andra guldhjältarna på Götaplatsen.
”Det blev en perfekt avslutningsmatch för mig, det var ett fantastiskt år med många bra spelare. Att få fira på Götaplatsen en gång till var en otrolig upplevelse”, säger han.
Blev det något speciellt avsked från fansen för din del?
”Nej, nej. Allt handlade då om att vi vann. Dessutom var det ju inte helt klart att jag skulle åka till Rangers. Jag visste att det fanns en stor chans, men det var inte klart. Men det blev ett perfekt avslut för mig i Frölunda, att få fira med fansen på det sättet efter ett andra SM-guld”, säger han.
Trots att Henrik spelade tre gånger så länge i Rangers som i Frölundas A-lag har klubbens supportrar aldrig slutat hylla honom. Och målvakten själv har ända sedan han lämnade klubben 2005 alltid pratat varmt om den förening som förberedde honom för livet i världens bästa liga. Sex år senare utspelades något som fortfarande gör Henrik Lundqvist känslosam när han pratar om det. 30 september 2011 spelade han med Rangers mot tvillingbrorsan Joels Frölunda i Scandinavium. Gamle guldkompisen Jonas Johnsons son Jonathan gjorde matchens första mål, men Rangers kom tillbaka och vann träningsmatchen med 4–2. Före, under och efter matchen blev Henrik ordentligt hyllad av publiken.
”Jag är dålig på att ha speciella minnen från karriären. Men jag måste säga att ett av de mest speciella var att få spela med Rangers i Scandinavium. Även folk från Rangers organisation pratade långt efteråt om det bemötande jag fick. Det var verkligen stort att få spela med Rangers mot brorsan i Scandinavium”, säger den förre stormålvakten.
Tills han avslutade karriären har förhoppningen om en återkomst i Frölundas tröja i Scandinavium funnits. För drygt tio år sedan var det ytterst nära att det blev av. På hösten 2012 var NHL på nytt under lockout. Några månader tidigare hade Henrik fått Vezina Trophy som NHL:s bäste målvakt och han såg fram mot att jaga nya framgångar. Men i avvaktan på att konflikten skulle lösas på andra sidan Atlanten var Henrik hemma i Göteborg – och förberedde sig för spel med Frölunda.
”Jag var på väg att hoppa på tåget. Jag hade beställt en ny mask och grejer. Men så ändrades reglerna. Skulle jag spela i Frölunda var jag tvungen att stanna hela säsongen. Då valde jag att avvakta och sen kom ju NHL-säsongen i gång”, berättar han.
Men under tiden han var i Göteborg fick han ännu ett bevis för sin stora popularitet i Göteborg. När Frölunda tog emot Färjestad hemma i Scandinavium 13 november zoomade kameran plötsligt in Henrik Lundqvist sittande i en av arenans loger. Publiken såg honom på jumbotronen och bjöd på den säsongens största applåd i Scandinavium. Henrik ställde sig upp och applåderade tillbaka.
”Det där minns jag väl. Det var ännu en stor stund för mig i Scandinavium”, säger han.
Henrik Lundqvists lysande karriär – som utöver SM-gulden även omfattar otaliga rekord i Rangers samt OS- och VM-guld – fick ett abrupt slut. På dagen nio år efter matchen med Rangers i Scandinavium meddelade New York-klubben att de köpte ut sin tidigare supermålvakt från sista året på kontraktet. Han hade fått allt mindre speltid och klubben satsade på yngre målvakter.
Mitt under pågående coronapandemi skrev han i stället på för Washington Capitals. Men akuta hjärtproblem gjorde att det aldrig blev något spel där. 20 augusti förra året berättade Henrik att hockeyn var ett avslutat kapitel. Rangers reagerade direkt med att förklara att hans tröja med nummer 30 på ryggen skulle hängas upp så snart som möjligt i Madison Square Gardens tak. 28 januari blev det verklighet inför en fullsatt arena. De som fick chansen att vara med – bland annat Henriks familj, broder Joel, syster Gabriella, mamma Eva, pappa Peter och massor av hockeylegendarer – pratade efteråt om en magisk stämning.
”Det blev en ceremoni med mycket känslor, som ett avslut på ett väldigt långt kapitel. Min avslutning i Rangers blev ju speciell i och med att det var ett covidår. Det fanns ingen hemmamatch där jag fick tillfälle att tacka för mig. Därför är jag väldigt tacksamhet för att jag fick den möjligheten att säga tack till supportrarna, Rangers organisation och alla runt omkring”, säger han.
Frölunda-hyllningen skulle ha hållits tre veckor tidigare, 8 januari. Den blåstes dock av strax före jul när nya coronarestriktioner på nytt satte stopp för hur många som fick besöka exempelvis Scandinavium samtidigt. Sedan dess har Henrik dragit i gång sitt nya liv. Istället för att stå på isen och mota puckar har han nu en skräddarsydd roll som ambassadör för Madison Square Garden. Det innebär bland annat jobb för deras tv-kanal och kontakt med sponsorer. En gång i vecka är han på plats när Rangers spelar, men han är även där vid basket och konserter. Dessutom finns uppgifter för arenans egen välgörenhetsorganisation (Henrik har tillsammans med Therese även den egna Henrik Lundqvist foundation) Madison Dreams.
”Livet har varit väldigt bra. Jag mår bra, familjen mår bra. Jag kan nu ägna mig åt roliga saker och projekt. Övergången från hockeyn har varit bra. Jag kände att jag hade några år till i kroppen, men nu blev det som det blev. Det fanns inga alternativ, jag tror att det gjorde det enklare att sluta”, säger han.
Henrik Lundqvist var känd för sin inlevelse. Joel brukade säga att det var svårt att få tag på Henrik dagen före matcherna och efter en förlust var det överhuvudtaget ingen idé att ringa. När slutsignalen gick efter en seger var han dock väldigt glad. Hur ersätter man de adrenalinkickarna?
”Då handlade allt om hur det gick i matcherna. Känslomässigt var det ett pendlande mellan de högsta stunderna till de lägsta. Det var verkligen en berg-och-dal-bana. Nu når jag inte de topparna, men jag hamnar inte heller i botten på samma sätt som jag gjorde många gånger när jag spelade. Det är inget jag försöker ersätta eller jaga. Nu handlar livet mer om att vara glad och må bra. Känslomässigt är jag på en mer stabil nivå”, säger han.
Men nu är det alltså dags för ännu en föreställning i Scandinavium med Henrik Lundqvist i centrum, även om Joel och hans nuvarande lagkompisar har SHL-match direkt efter hyllningen.
Hustrun Therese och döttrarna Charlise och Juli kommer att finnas på plats. Föräldrarna Eva och Peter kommer upp från Båstad, syster Gabriella flyger in från USA. Och för Joel är det, utöver hyllningarna av brorsan, ytterligare en dag på jobbet.
”Det blir kul att vara där med hela familjen. Jag har förväntningar på kvällen. Jag får ju bland annat se brorsan spela live. Det blir lite som vid avtackningen hos Rangers. Jag får chansen att tacka många människor som har hjälpt mig. Inte minst fansen som har stöttat mig under och efter tiden i Frölunda”, säger han.
Har du förberett något tal?
”Nej, men jag har funderat lite på vad jag vill säga. Jag gillar inte att ha för mycket nedskrivet, jag vill känna in stämningen. Så vill jag ha det, oavsett vad det är för stund. Det jag vill är att vara närvarande. Som i Madison Square Garden vid avtackningen, där jag var extremt närvarande”, säger Henrik, som den gången fick mycket beröm efteråt både för sitt uppträdande och för vad han sa i sitt tal.
Efter avtackningen och matchen mot Rögle – blir det fest i flera dagar?
”Nej, nej. Det är blir bara den kvällen. Det är inte Joels karriär i Frölunda som ska hyllas. Jag tror förresten att ingen vet hur länge han ska hålla på. Men när Joel slutar blir det en ordentlig brakfest”, säger Henrik med ett skratt.
