Klockan är halv nio på tisdagsmorgonen. Alla har inte kommit ännu. Det småpratas lite grand om andra saker än det som ska avhandlas på dagens möte. Vid ett mindre bord, några meter från tränarnas stora, sitter sportchef Fredrik Sjöström. Han uppdaterar tränarna om några saker som inte berör det som händer på isen. Som förutsättningarna för den pågående HBTQ-utbildningen. Samtidigt blir Sjöström själv uppdaterad om läget i laget efter två dagar utan träning och matcher. Efter några minuter riktas uppmärksamheten mot whiteboarden på väggen. Den är till en del täckt av puckar. Inte tunga gummipuckar, utan tunna skivor med en eller två siffror på. De känns igen från matchdräkterna, alla spelare i truppen är representerade av en puck.

Starten

Denna tisdag under landslagsuppehållet är det ganska fullt under det nedersta strecket. Däribland nummer 2 och 12, de svenska landslagsspelarna Christian Folin och Max Friberg. Men även några av de utländska landslagsspelarna saknas under veckan. Spelarna som kör rehabträning utanför isen har sin egen ruta. Fystränaren Pär Edlund drar lite om vilka spelare han vill köra extra med. Edlund konstaterar att två målvakter, sex backar och elva forwards är redo för isträningen. Det blir ett kort snack om de tre juniorer som också ska få vara med. Den assisterande tränaren Kristofer Näslund, med ansvar för backarna, ansluter. De långa köerna i Göteborgs-trafiken var längre än vanligt. ”Rekordlånga”, förklarar Näslund innan han sätter sig mellan målvaktstränaren Kristoffer Martin och analytikern Erik Lignell.

Rehabkoordinatorn Stina Hedin går genom läget från sin horisont.

När formaliteterna avhandlats tar Roger Rönnberg till orda från sin position bredvid Anders Burström, assisterande med ansvar för anfallsspelarna, längst in vid tränarnas bord. Vid Rönnbergs högra axel pryds väggen av ett gäng i guldhjälmar, Frölundas guldlag 2016. Det är den bilden alla i rummet och hela Göteborg vill uppleva igen. Men just nu är det en bra bit dit. Före uppehållet hackade det rejält. Plågsamma 1–4 mot Skellefteå hemma i Scandinavium var inte resultatet gänget runt bordet ville ha med sig in i landslagsuppehållet. Siktet är inställt på toppen. 26 poäng efter 18 omgångar och en åttondeplats i tabellen är långt ifrån godkänt. Tabellen är visserligen extremt jämn, det är bara tre poäng upp till Skellefteå på tredje plats. Men å andra sidan är det bara fem poäng ner till lagen under kvalstrecket – som dessutom har spelat två matcher färre.

Nuläget

Frustration har byggts upp på läktarna, men även inom laget. Hur ska de hitta vägen uppåt? Huvudtränaren Roger Rönnberg sitter längst in till höger i tränarnas rum. Att det är han som är chef i vad som låter och ser ut som ett tajt team är väldigt tydligt. Rönnberg inleder med att de nu har en vecka på sig för att förbereda sig inför omstarten som börjar med åttondelsfinal i CHL mot tyska Straubing Tigers. Han fortsätter med att trycka på en punkt:
– Jag skulle verkligen vilja att vi stannar upp med laget och kollar: "var står vi". Men innan vi börjar med ”vi” vill jag att vi går genom med spelarna ”var står du”. Vi bör få spelarna att stanna upp som individer. Vi behöver ha allvarliga samtal. Vad är känslan jämfört med de fakta vi har? Hur tycker de själva att de har presterat. Vad har de för självbild i förhållande till prestationen? Hur långt från personbästa är de och varför? Var vill du vara vid jul, typ? Och vad behöver du göra då?

Roger Rönnbergs frågor haglar och han uppmanar respektive assisterande tränare att sätta sig enskilt med spelarna i ungefär 20 minuter för att lyssna av stämningen och höra spelarnas egna sanningar. Med några av spelarna ville huvudtränaren dessutom ha egna samtal. Men det handlar inte bara om att använda tiden under landslagsuppehållet till att snacka sig i form. Tuff fysisk träning efter många och täta matcher är en stor del av vägen framåt, likaså spelövningarna på is.
– Jag gick genom alla våra mål i går. Där finns en stress, det ser ut som att vi ligger under med tio mål. Och det vet jag inte riktigt om killarna är medvetna om. Vi behöver köra mycket smålagsspel nu och träna detaljer, som hur man täcker en blålinje, säger Roger Rönnberg och fyller på med lite andra detaljer som behöver tränas.

Samtalet

Analytikern Erik Lignell, som har en stor roll runt bordet bryter in:
– Många spelare har en bra bild av hur vi ska spela. Det gäller att vi står upp för vad som är det viktigast att göra, är tydliga med vad det finns för förväntan.
– Som att i Frölunda gör vi så här? skjuter Kristofer Näslund in.
– Ja, vad som är det viktigaste. Tittar man på statistiken är alla inte överens just nu om vad som är viktigast, fortsätter Lignell. Det skapar frustration att vissa tycker att dom gör ett bra jobb och andra inte gör det. Det har med identitet att göra.
Men den som tror att tränarna bara letar fel hos oss spelarna när det inte stämmer är fel ute. Självkritiken är högst påtaglig i tränarrummet.
– Det här är ju inte första gången det händer. Vi behöver hitta ett sätt att få fram det tidigare. Hur vi ser det tidigare, vi behöver hitta en bra lösning både när det gäller mikrosaker och stora saker. Vi har inte löst gåtan vi behöver lösa för att inte hamna där igen. Det blir säkert skitbra i dag och under några veckor – men hur håller vi i det. Det behöver vi fundera på, säger målvaktstränaren Kristoffer Martin.
– Jag tror att vi behöver mycket, mycket bättre coachning. Vi behöver vara mer noggranna, säger Roger Rönnberg.
– Hade det varit så enkelt hade vi inte hamnat här igen, kontrar Martin.
– Vad är det vi behöver vara noggranna med, vad är det viktigaste att vara noggrann med, undrar Lignell.
Samtalet går in på att prata om spelarna och kedjorna. Hur speltiden ser ut i förhållande till hur de utför det uppdrag som man har kommit överens och vad det blir för konsekvenser om de inte gör så.

Det diskuteras i vilket skede spelarna ska kallas in till samtal efter att en kedja exempelvis missat ett stort antal chanser under en period. Ett sådant samtal med en kedja tidigare under säsongen gav effekt.
– Du var helt galen då, påminner Erik Lignell med blicken riktad mot Roger Rönnberg. Men det hade effekt, dom gick från att vara sämst till bäst under en period.
– Det är det jag tror vi måste bli bättre på. Analysera och sen vara snabbare med konsekvenserna, säga "så här kan du inte spela", säger Roger Rönnberg.
Huvudtränaren slår fast att han själv kommer att ha ett tydligt defensivt fokus på träningarna framöver. Medan forwardstränaren Anders Burström uppmanas att ha ännu bättre koll på de 13 anfallsspelarnas olika utveckling vad det gäller olika detaljer.
– Det är det jag menar med bättre coachning. Det är inte det att vi inte jobbar, men vi behöver jobba bättre. Vi behöver få till beteendeförändringar, måste bli mer effektfulla. Många spelare har stått stilla och det är inte bra, säger Roger Rönnberg.

Erik Lignell vill ha en tydligare bild av vem som analyserar presspelet efter matcherna. Han har i sin dator massor av klipp och bilder av hur spelarna gör när de ska sätta press på motståndarna. Han använder rödmarkeringar för att visa när och var det inte har funkat.
– Om forwards inte har några röda streck på sig efter en match har vi spelat svinbra defensivt, det har visat sig hur många gånger som helst. Det är det som fallerar när det är dåligt, om man förenklar det. Helt plötsligt finns det en massa röda streck på forwards efter matcherna och då har det inte fungerat, säger analytikern.
Roger Rönnberg och Erik Lignell går på djupet i analysen av presspelet, Rönnberg markerar vilka ytor på isen som alltför ofta missades när han dagen före gjorde sin genomgång av alla mål.
– Sätter vi forwards spel utan puck i varje match… Det kommer inte att ge oss tusen mål på att sätta det, men vi kommer att bli så jävla stabila, säger Lignell. För vi har ett system och när vi spelar bra så…
– … då är det svårt att spela dålig som back, skjuter Rönnberg in.
– Ja, exakt. Det var det jag ville visa i går. När man ser det på det sättet är det inte en målchans bakåt som bara beror på en back. Nästan varje läge bakåt kan räddas upp av en forward oavsett vad som händer. Frågan är vad vi sätter lampan på, vad är enkelt att göra för att det ska bli bättre, säger Lignell.

Diskussionen

Diskussionen fortsätter runt det som till en stor del är Frölundas signum, att göra det jobbigt för motståndarna när de har pucken och går till anfall. Hur ska tränarna få både spelarna som jobbat i systemet i flera år och de som ännu inte har lärt sig hur det fungerar att göra rätt för att backar och målvakt ska få den hjälp som behövs för att hållet fritt? Tränarna är överens om att det är där en stor del av anledningen till säsongens svajiga resultat ligger.
– Det handlar om att sätta identiteten. Men ”Burra” som har ansvar för så många forwards måste få en rimlig arbetsbelastning så att han hinner med efter varje match, säger backtränare Näslund om anfallstränare Burström.
– Det är det jag menar, vi behöver jobba mer, säger Rönnberg.
– Eller prioritera om, säger Näslund.
– Eller jobba mer och bättre. Vi har varit här i så många år. Jag tror att vi egentligen bara behöver vara mer noggranna, säger Rönnberg. Vi behöver vara bättre.
– Det är inget vi behöver fundera på, för vi är inte tillräckligt bra. Det är solklart, säger Näslund.
– Men vad ska vi göra? Vad innebär det att jobba mer, undrar Kristoffer Martin. Det är ju ingen idé att springa om du inte vet vart du ska. Konkret – vad ska vi göra för att det ska bli rätt?

Roger Rönnberg plockar fram den röda tuschpennan igen och börjar rita på taktiktavlan på bordet.
– Vi behöver bli noggrannare. Då kommer vi från två håll. Man kommer från individerna här som ni jobbar intensivt med, till mindre grupper och till laget. Då ser man att den här individen kan inte vara bra för det är kedjan som inte fungerar. Eller den här individen är bra, men laget fungerar inte alls. Det är detta jag vill ha av er. Detta går inte för att… Det kanske kraschar här eller här, säger Rönnberg och låter tuschpennan flytta sig över den fiktiva rinken.
– Sen behöver Erik och jag göra tvärtom och jobba för att laget stöttar gruppen och gruppen stöttar individen.

Tränarna tittar och lyssnar eftertänksamt. Kommer med kommentarer. Jag upplever det som att det är högt i tak.

Slutet

Individuella spelarprestationer diskuteras. Är det inställning eller brist på kunskap som gör att vissa spelare inte gör det dom ska? Eller hänger det på att coacherna inte har nått fram? Ibland ser man att spelare inte litar på varandra och då faller hela spelsystemet, vem eller vad beror det på? Diskussionen pågår när det blir det dags att gå ut till spelarna som har tagit plats i omklädningsrummet inför dagens övningar. Roger Rönnberg hälsar spelarna välkomna till veckans träningar och pratar om vikten av att ha rätt mindset för att utnyttja tiden så bra som möjligt.

När spelarna drar till gymmet går tränarna tillbaka in i sitt rum. Rönnberg och Lignell sätter sig som tidigare mitt emot varandra med taktiktavlan mellan sig. De andra sitter vid sina datorer eller iPads och kollar olika matchsekvenser som en del av sina förberedelser. När jag lämnar tränarna hörs gnisslet från Roger Rönnbergs tuschpenna när han markerar ytor och diskuterar med sin analytiker om olika situationer och scenarier.

Mötet är slut. Men jobbet går vidare för att hitta vägen uppåt i tabellen.