Krönika: Alla för Joel

Hur bygger man ett lag för slutspel? Frågan dyker upp före, under och efter varje säsong. En topplacering i SHL är för guldsuktande klubbar föga tröst om det går åt skogen i slutspelet. Har det gått bra i serien och man ryker i en kvartsfinal har laget varit felbyggt. Som serievinnande Växjö förra året. Om man däremot, som Färjestad förra säsongen, kommer sexa i serien och sen vinner hela rubbet – ja, då är det naturligtvis facit för hur man ska bygga ett lag.

Roger Rönnberg nämner ibland att ett av målen är att vinna serien en gång, för det har han aldrig gjort under sina tio säsonger i Frölunda. Å andra sidan är det ointressant när han putsar guldmedaljerna från 2016 och 2019 – och längtar efter att gå med en tredje runt halsen under folkets jubel på Götaplatsen. När Frölunda nu för andra året i rad har slagit ut de regerande mästarna är det intressant att se hur laget har presterat under säsongen. Försvarsspelet var mestadels okej eller bra i grundserien – men målskyttet… Hur kunde sportchefen Fredrik Sjöström undvika att plocka in en gubbe som gör de 40-50 poäng som krävs för att Frölunda ska vara ett topplag.

Typ Antti Suomela och Patrik Karlkvist, Oskarshamns superduo. Ettan och tvåan i grundseriens skytteliga med 66 (37+29) respektive 61 (23+38) poäng. Tredjemannen i kedjan, Ahti Oksanen, kom dessutom på åttonde plats med 42 poäng (20+22). Trion fortsatte ösa in poäng i åttondelsfinalen. Men Oskarshamn åkte ut mot Luleå, hade sista matchen 13 mars. Frölunda däremot, som slog ut mästarna Färjestad och är klart för semifinal, hade sin poängkung Joel Lundqvist först på 42:a plats (11+18=29 poäng) i grundseriens skytteliga. 

Å andra sidan: Vid Frölundas senaste guld vann Ryan Lasch poängligan i både grundserie och slutspel 2016 för att vinna poängligan i grundserien 2019 och komma på platsen efter ettan Artturi Lehkonen i slutspelet. Oskarshamn la alla ägg i samma korg när de skapade sin superkedja, ungefär på samma sätt som när Timrå satte ihop hemvändarna Anton Lander, Jonathan Dahlén och Emil Pettersson i sin förstaformation. 

Roger Rönnberg brukar inte vilja ranka sina anfallsformationer i en första-, andra, tredje- och fjärde-lina. Han pratar om att han vill ha fyra producerande enheter. Och just så såg det ut mot Färjestad. Med tanke på facit från grundserien – vem hade tänkt att Nicklas Lasus kedja med Loui Eriksson och Mats Rosseli Olsen (Jacob Nilsson i den avgörande matchen) skulle vara den som lyckades bäst framåt mot Färjestad med sex mål?

Att spelarna i Jan Mursak-kedjan, med de förväntade poängspelarna Jere Innala och Anthony Greco på kanterna, har stått för fyra mål är kanske dock i underkant jämfört med förhoppningarna inför säsongen. Kapten Lundqvists trio med Patrik Carlsson och Max Friberg och Erik Borg med Linus Nässén och Ryan Lasch på flankerna har stått för två mål var. Övriga fyra har kommit från de båda Filip födda 2000, Hasa och Johansson har gjort två var.

Jag är väl medveten om att spelarna ibland producerar i olika konstellationer, exempelvis utifrån om de spelar powerplay eller inte. Men jag utgår från grunduppställningen. Mot Färjestad har Roger Rönnberg fått sina fyra producerande anfallslinor. Laget, som i sista stund lyckades ta en plats bland de sex som gick direkt till slutspel, har sett ut att vara byggt för slutspel. 

Lasse Johansson har visat sig fortfarande vara den målvakt som gjorde att Frölunda valde bort Färjestads duktige keeper Matt Tomkins efter förra säsongen. Det under grundserien ofta dysfunktionella powerplay-spelet har stundtals fungerat utmärkt, även om det inte blev några mål i den sista matchen mot Färjestad. Boxplay har varit stabilt rätt igenom, precis som försvarsspelet (förutom några skönhetsfläckar, typ när Färjestad vann senast i Scandinavium). Effektiviteten var något helt annat än under stora delar av grundserien. Ryan Lasch har efter en jobbig säsong smugit i gång och leder den interna assistligan i slutspelet.

Och så finns där den extra kryddan som gör slutspelet väldigt speciellt: Alla för Joel.

När lagkapten Lundqvist med världens bredaste leende bakom visiret studsade upp och ner som en guttaperkaboll efter slutsignalen medan firande kompisar anslöt såg det ut att vara på väg mot en TV-puckshög. Men Joel är inte nöjd. Han siktar på Götaplatsen. Och lagkompisarna är beredda att göra allt de kan för att han ska få avsluta sin karriär med en buckla i famnen inför tiotusentals supportrar. Alla för Joel. Färjestad är regerande mästare. Förra året slog Frölunda ut de då regerande mästarna Växjö i fyra raka i kvartsfinalen – för att gå på pumpen mot Luleå i semi.

Vi får se om laget är bättre byggt för slutspel i år.