Reflekterande Roger redo

I slutet av maj meddelade Frölunda och Roger Rönnberg att efter säsongen 2024/2025 är ett långt förhållande slut. Coach Rönnberg lämnar föreningen efter tolv år och flyttar söderut och till ett nytt jobb i Schweiz.

Där och då förklarade såväl klubb som coach att beskedet inte förändrar någonting: Det är verkstad som vanligt och fullt fokus framåt.

Med några månaders distans har Roger Rönnberg hunnit reflektera över det faktum att han skall avsluta något i Göteborg, samtidigt som ett nytt äventyr väntar om ett år.

- Jag och ”Freddan” (Sjöström) har pratat om det här och vi är medvetna om att det kommer att bli en utmaning. Det går inte helt att skärma av framtiden, men det kommer inte att störa mig. Det kommer snarare att öka min närvaro och mitt fokus. Jag har satt en målbild för hur jag vill jobba det här året. Och vi i coachteamet kommer att arbeta som vi alltid gjort för att maximera våra möjligheter att vinna, förklarar Rönnberg, som vägrar att hemfalla åt nostalgi eller eriksgata sin sista säsong.

- Min erfarenhet är att sådant där bara ställer till det. Spelarna är redan 100 procent motiverade och vi skall jobba på som vanligt.

Efter Tommy Sandlin (14 säsonger i Brynäs, låt vara i två vändor) är Roger Rönnberg den coach som tränat ett och samma lag längst i SHL/Elitserien. Han är utan konkurrens Frölunda HC:s meste och bäste – elva säsonger som blir tolv och sex titlar (två i SHL och fyra i CHL) talar sitt tydliga språk. Trots det betraktar han en pokallös säsong som om inte misslyckad så i alla fall förlorad.

- Jag kör förbi Götaplatsen varje dag på väg till jobbet och det är ju drömmen att få fira där varje år. Samtidigt vet jag hur svårt det är att vinna SM-guld, det blir svårare och svårare för varje år.

Är det svårare nu än när Frölunda vann 2016 och 2019?

- Ja, och jag kan jämföra det med Formel 1. 2016 var det tre, fyra stall (lag) som kunde vinna SM-guld. Nu är det sju, åtta. Vi tävlar på mycket högre nivå idag än då och fler klubbar jobbar med kontinuitet, stora coachstaber, video och analys/statistik-program. Fler lag har blivit mer professionella helt enkelt.

Inför förra säsongen gjorde Frölunda ett omtag – en föryngrad trupp och ett förändrat ledarskap. Kaptenernas kapten Joel Lundqvist avslutade karriären och lämnade ett stort tomrum efter sig. C:et syddes på Max Fribergs tröja istället med en stödtrupp om tre A:n: Christian Folin, Nicklas Lasu och Henrik Tömmernes.

Nybygget bjöd på en svajig höst, men åkte till Spengler Cup i mellandagarna, hittade sig självt och vann 20 av 25 matcher efter nyår. Kvartsfinalserien mot Leksand blev en folkfest och rysare som Frölunda vann efter en sjunde och avgörande match i Scandinavium.

Semifinalen gick lika långt, men med ett annat utfall – blivande svenska mästarlaget Skellefteå vann match sju på hemmais. I laget var det tre poängspelare som stack ut i kollektivet: Max Friberg, Jere Innala och Malte Strömwall. De två sistnämnda valde att lämna Frölunda i vår/sommar.

- Jag kan förstå funderingarna hos supportrar och media när två offensiva forwards försvinner. Men: ishockey är en lagsport och vi ser stabilare ut idag än vad vi gjorde vid samma tidpunkt förra säsongen. Ruohomaa (Mikael) är med från början och Rydahl (Gustav) och Thorell (Erik) är skadefria. Jag tror inte så många känner till Arttus (Ruotsalainen), Linus (Weissbach) eller Cederqvists (Filip) kapacitet, men jag tvivlar inte på dem. Jag känner mig trygg och är inte orolig, försäkrar Roger Rönnberg och förklarar varför han tycker att säsongens lag börjar på en högre nivå än det för ett år sedan:

- Backsidan är nästan intakt så när som på en spelare (Dominik Egli den ende in) och det gör oss stabilare. Vi har fler centrar och totalt sett fler spelare. Vi har en bred trupp och det kräver att vi coacher måste vara ärliga och tydliga i kommunikationen. Alla som vill kommer inte alltid att få vara med och att få till rollacceptansen i laget blir i det perspektivet viktigt.