Krönika: Klyschfesten fortsätter
Publicerad: 2024-03-29
FHC HERR
Frölundas supportrar hoppas på en glad påsk.
Men för det krävs en seger mot Leksand i Scandinavium på påskafton.
Hemmaplansfördelen är återtagen sedan senaste matchen i hemmaborgen, nu hoppas folket på läktarna på ett rejält påskfyrverkeri.

Slutspel är inte bara hockeyfest. Det är också klyschfest. När matcherna är täta, tuffa och fysiskt krävande är de inblandade inte speciellt sugna på att göra djupa analyser när de bara vill vila och förbereda nästa period. Eller trycka i sig mat, sova och ladda för match. Då blir det många saker som vi har hört förut när det ska intervjuas i pauser och efteråt. Laget som ligger under behöver ”få mer trafik framför mål”, laget som leder behöver ”fortsätta hålla dom på utsidan”.

Och det är ju så det är, väldigt små marginaler i de täta matchserierna. För att använda ännu en klyscha. Jag har all förståelse i världen för att det inte finns så mycket klokt att säga mitt i den kamp som pågår över kanske 13 dagar.

Men precis som vi på läktaren gillar mönsterbrytare på isen är det skönt när de finns vid mikrofon och kamera. Typ Linus Johansson i Färjestad. Ett hatobjekt för alla motståndarfans när han är på isen. Men utanför en underfundig, skön snubbe som oftast har något intressant att säga – eller kan bjuda på ett utbrott när det går ordentligt emot. Efter att Rögle skickat ut Färjestad med 4–0 la jag också märke till att Linus stannade upp och kramade alla motståndare efteråt vid avtackningsceremonin som innebar att säsongen var slut för Karlstads-laget.

Alltid Folin

När Frölunda spelar och jag ser matcherna på tv hoppas jag alltid att Christian Folin ska göra mål. Inte bara för att jag gillar honom både som spelare och människa, dessutom blir han ju sååå glad. Men framförallt för att han då utrustas med hörlurar och får prata i mikrofonen på väg ut i omklädningsrummet i periodpausen. 

Oavsett om Frölunda ligger under, leder eller har oavgjort har Christian något att säga. Han kan vara vass, han är ofta rolig. Men det är aldrig slätstruket. Mitt förslag till tv-gänget är att alltid hitta en anledning att placera Christian Folin framför reklamskyltarna en gång per match. Minst.

Medan Frölunda och Leksand med supportrar har två matcher att se fram mot under påsken kan övriga kvartsfinallag ägna högtiden åt påskägg och vila. Färjestad (vilken skräll!), Linköping (så nära i varje match) och Luleå (en stor missräkning) kan börja se fram mot (?) försäsongsträningen, som kommer mycket tidigare än vad de hoppades på.

Rögle (vilken skräll!), Skellefteå (starkt att avgöra trots flera tappade ledningar), och Växjö (genomgående stabilt) får god tid på sig att förbereda semifinalerna eftersom de skickade ut sina kvartsfinalmotståndare med 4–0.

Målvakternas fel

Frölunda mot Leksand är fortfarande en väldigt öppen historia. Två segrar var, 7–7 i målskillnad. Jag var inställd på att det skulle bli en tuff och jämn kamp, men inte på att det skulle bli så få mål. Till stor del kan det skyllas på Filip Larsson/Mantas Armalis i Leksand och ännu mer på Lasse Johansson i Frölundas mål. Men det handlar också om att vi har bjudits på riktig slutspelshockey där det försvarande laget smäller på i varje läge i egen zon. Malte Strömwall har exempelvis haft väldigt svårt att hitta öppna ytor, precis som Jere Innala. Så fort de har fått pucken har Leksands-spelarna reagerat blixtsnabbt och använt både kropp och klubba. Den som jag tycker har lyckats ta sig fram bäst hittills är Isac Born, som flyger fram över isen även i slutspelet.

Hockey är ologiskt

När Leksand kvitterade kvartsfinalserien på skärtorsdagen var det även första gången de nollade Frölunda vilket är ett bra exempel på den ofta ologiska sporten ishockey. I den första matchen i Leksand behövde Frölunda bara tio skott på mål för att göra två och lämnade Armalis med hemska 80 i räddningsprocent. På skärtorsdagen hade Frölunda sin bästa period hittills när de i den andra körde runt Leksands-försvaret och tryckte ner dalkarlarna ordentligt, sköt 14 skott – men inget i mål.

Den andraperioden är vad Roger Rönnberg, Max Friberg och de andra tar fasta på när de förbereder påskfesten i Scandinavium. Då var det tunga, starka Frölunda. Det mesta gjordes rätt – förutom den lilla detaljen att få pucken i mål.

Kan Frölunda med 12 044 i ryggen i Scandinavium (en sanning med modifikation med tanke på alla i Leksands-tröjor) hitta det spelet finns förutsättningarna att mala ner Leksand. Men ska det bli semifinal måste Malte Strömwall, Max Friberg och de andra poängspelarna hitta Filip Larssons (han har stått i de två matcher Leksand har vunnit) luckor. 

Stefan Nilsson