En säsong som började med tester och stenhård träning tio–elva månader tidigare tog för Leksand slut med ett läckert Ruohomaa-skott.

Men Frölundas går vidare. Med semi mot Roger Rönnberg-kompisen Robert Ohlssons Skellefteå.

Jag funderade en del på det när jag satt i Scandinavium och väntade på förlängningen, hur allt i sporter med slutspel ställs på sin spets när det ska avgöras. Det fantastiska i allt eller inget, det som blir allra tydligast när alla utvägar är stängda och extrachanserna har försvunnit. Match sju, med övertid. När förlängningen drar i gång vet alla att vi snart ska få se hur spelarna i det ena laget står med tomma blickar och hänger på sina klubbor medan vinnarna närmast dansar på isen. Fotbollens guldstrider kan vara fantastiska, men ofta är serien avgjord när det kommer till säsongens sista omgång. Och det är sällan ettan och tvåan efter 29 allsvenska omgångar möts i den 30:e för att göra upp om guldet. 

Känsloexplosion

När Mikael Ruohomaa pricksköt i Filip Larssons högra kryss exploderade alla känslorna på en och samma gång. Det tog slut för Leksand medan Frölunda-spelarna började tänka på Skellefteå direkt efter att de firat med varandra och publiken. Och, som Nicklas Lasu sa i en intervju med TV4 play efteråt, kan Frölundas spelare nu släppa ner axlarna en bit. En kvartsfinal hade varit ett misslyckande. En semifinal innebär en godkänd säsong, men inte så mycket mer om man ska vara krass. För den tredje semifinalen i rad är ingen milstolpe, bara en bekräftelse på att Frölunda är en av de fyra toppklubbar den vill vara.

Om vi ska fortsätta på samma betygsskala tycker jag att det skulle vara riktigt bra att gå till final – ett SM-firande på Götaplatsen skulle bi en lysande avslutning på säsongen. Men också något som krävs både inifrån och utifrån då och då. Ett otacksamt utgångsläge på sätt och vis. Men så är det för en klubb med Frölundas växande kassakista, stora resurser, historia och goda självförtroende. Dessutom är det en bild som klubben målar upp och som inte minst Roger Rönnberg påpekar då och då. Frölunda ska alltid vara med och utmana om guldet.

En känsla av lättnad

På isen och på läktarna syntes bara glädje efter 3–2-målet mot Leksand. Men när jag kom ner till rummet där presskonferenserna hålls handlade det mer om lättnad än segerdans. Frölundas ordförande Mats Grauers, som i pauserna mellan perioderna var både spänd och förhoppningsfull, log sitt allra bredaste leende. Viceordföranden Kurt ”Slangen” Carlsson satt och andades ut på en stol längre in i lokalen, klubbdirektören Christian Lechtaler gick runt och såg väldigt nöjd ut.

Att en semifinal innebär åtminstone två fulla Scandinavium och fler miljoner in på kontot tror jag dock att de ännu inte hade funderat så mycket över. De fick lyssna till en presskonferens där de båda huvudpersonerna, Roger Rönnberg och Challe Berglund, fortsatte samtala på samma sätt som efter de tidigare kvartsfinalerna. Visst kan jag ibland komma på mig själv med att längta efter Roger Rönnbergs och Bert Robertssons underhållande uppgörelser i samma rum för några år sedan. Men jag föredrar att lyssna på Roger och Challe. Respekten finns där, precis som humorn. Skillnaden på onsdagskvällen var att man så tydligt kunde se vem som var vinnare respektive förlorare. Tidigare hade det funnits minst en chans till. Nu var det slut.

Om presskonferenserna efter semifinalmatcherna blir lika underhållande vet jag inte. Eftersom Roger Rönnberg och Robert Ohlsson är nära kompisar – framförallt när det inte är hockeysäsong – finns en risk att det kan bli lite slätstruket. De känner varandra alltför väl efter alla år i både juniorkronorna och Frölunda.

Flera Frölundakopplingar

Däremot ser jag fram mot dramatiken när Frölundas huvudcoach och hans assistent coachar sina lag i semifinal med en guldfajt i potten. Tillsammans tog de JVM-guld 2012. Tillsammans stod de på Götaplatsen 2016 och hyllades för att ha tagit Frölunda till SM-guld. Men när Frölunda 2019 tog det senaste guldet stod Ohlsson i båset för motståndaren Djurgården.

Men där finns fler Frölunda-kopplingar. Assisterande är Pierre Jonsson, som när han spelade i Frölunda fram tills skadorna satte stopp för karriären var en back typ Christian Folin. Stentuff, pådrivande. Var under sex säsonger coach för Frölundas J18 och J20 innan han slog följe med Ohlsson. På isen mönstrar Skellefteå bröderna Jonathan och Andreas. Dubble guldcentern (2003 och 2005) Jonas Johnsons söner. Andreas tog guld med Frölunda 2016, men orsakade stor bestörtning bland Frölunda-supportrarna när han valde Skellefteå för återkomsten till SHL den här säsongen.

Frölunda har slagit Skellefteå tre gånger av fyra den här säsongen, senast i avslutningsmatchen i serien. Å andra sidan kom Skellefteå trea på platsen före Frölunda.

Kvartsfinalen mot Leksand var en dramatisk höjdare. Jag ser fram mot en lika tuff och underhållande drabbning mot Skellefteå.