Lasch, Lundqvist och Luleå

Under fem semesterveckor bjuder Frölunda på utdrag ur boken Frölunda HC 80 år – några nedslag i föreningens långa och intressanta historia.

Även utan titel går det att påstå att säsongen 2014/2015 var avgörande för vart Frölunda HC skulle ta vägen.

Nyheten Champions Hockey League omfamnade föreningen redan på idéstadiet och förklarade tidigt att det var en titel till att vinna och att spel i Europa var såväl spännande som utvecklande.

Frölunda inledde turneringen i augusti och tog sig bekvämt till slutspel och hela vägen till final – hur det gick i den återkommer vi till.

Som nämnts i kapitlet Det europeiska dilemmat lockade CHL inga horder till Scandinavium och till turneringens andra säsong fick Frölunda dispens att spela i Frölundaborg istället.

I september 2014 hände två saker som skulle få enorm betydelse för föreningen. Den tidigare nämnda aktieförsäljningen gick igenom och 42 efterlängtade miljoner in på kontot.

- Från den säsongen hade vi grepp om ekonomin igen, aktieförsäljningen löste vårt likviditetsproblem, menar vice ordföranden Kurt Carlsson.

Roger Rönnbergs kontrakt förlängdes i slutet av månaden, till våren 2019.

- Vi gör det här på riktigt. Vi bygger från grunden – och det tar tid. Jag tror på den resa vi har påbörjat. Det kommer att ta längre tid än ett och ett halvt år att skörda det vi sår, kommenterade Roger Rönnberg kontraktsförlängningen i GP.

Ett spetsförstärkt – Oscar Fantenberg, Artturi Lehkonen och Mattias Janmark – och ytterligare föryngrat Frölunda fortsatte den höghastighetsresa Roger Rönnberg inlett ett år tidigare.

Efter halva grundserien spelad toppade Frölunda tabellen, men tappade greppet om seriesegern i december, sju raka förluster. Dan innan nyårsafton bröts den trista sviten, 2-0 mot Modo i Scandinavium.

- Det känns förbannat skönt. Det har självklart varit press. Man skall inte torska sju raka. Men idag visade vi att vi är bra nog, sa en av målskyttarna, Erik Gustafsson, i GP.

Med det bekymret ur världen väntade annat för Frölunda HC som kors och tvärs över Europa spelat sig ända fram till CHL:s första final, det skulle inte bli den sista.

Frölunda mot Luleå i Coop Norrbotten arena och det började lovande för bortalaget. Ledning 2-0 efter den första perioden och i två måls överläge långt in i tredje, därefter en tappad match och buckla.

Luleå gjorde tre snabba mål i numerärt överläge och fyran i tom kasse.

- Den första CHL-finalförlusten tog nog mer på spelarna än på oss ledare. De hade nog inte tagit CHL på riktigt allvar, men att se Luleå fira där uppe var smärtsamt. Efter den förlusten var det en helt annan attityd på laget, menar Roger Rönnberg.

Frölundas dåvarande sportchef Christian Lechtaler ser finalförlusten ur ett lite annat perspektiv:

- Den finalen var någon form av milstolpe. En sportslig framgång som visade att vi var på rätt väg.

Bara några dagar efter Europa-äventyrets slut damp det ner en liten lirare i Göteborg som skulle göra ett stort avtryck i Frölunda och SHL med tiden, men det var ingen självklar eller ens planerad värvning enligt sportchef Fredrik Sjöström:

- Jag och Klas (Östman) åkte till Åbo för att kolla en back i TPS. Vi fastnade för Lasch (Ryan) istället och tog med oss det hem. Vi kände ju till honom sedan tidigare, men det var inte för hans skull vi var där. Om vi inte varit på plats där och då är det inte alls säkert att han hamnat i Frölunda.

Några veckor senare gjordes ett vid den tidpunkten mycket viktigare vägval. Med ett utgående kontrakt på fickan valde Joel Lundqvist att förlänga, med ytterligare tre år.

- Jag sa tidigt att jag ville ha hösten på mig att fundera. Ska jag göra något annat i karriären så är det nu. Jag funderade på vad som skulle kunna locka. Känslan växte fram att det är här jag vill vara och jag meddelade runt nyår att nu försöker vi jobba fram någonting, förklarade Lundqvist i GP.

Precis som säsongen före landade Frölunda på en andraplats i SHL-tabellen och ställdes mot Luleå i kvartsfinal. Samma Luleå som bara en dryg månad tidigare snott den imposanta CHL-bucklan mitt framför Frölundas näsa. Det skulle visa sig bli en tuff, händelserik och sju matcher lång serie.

Akt ett utvecklade sig till en helt ordinär slutspelsmatch som Frölunda vann med 3-2 i Scandinavium.

Match två antog en helt annan karaktär och redan på väg in i Coop Norrbotten arena såg Frölunda gruset i tunneln.

Någon/några – Emil Sylvegård och Jonathan Granström har det visat sig – hivade ut grus i spelartunneln precis innan Frölunda var på väg in i rinken. Tre spelare tvingades slipa om sina skridskor med kort varsel.

- Jag minns att Jonathan Granström tog på sig det. Han sa: Jag kan lika gärna ta det. Jag har inte gjort det, men jag får ändå skit när det är slutspel. Jag får skit för det som händer på Hovet – fast jag spelar i Coop Arena, så jag kan lika gärna ta på mig det här också, berättade dåvarande Luleå-tränaren Joakim Fagervall i GP många år senare.

I podden Släpp sargen bjöd Emil Sylvegård på mer detaljerad information:

– Jag och (Jonathan) Granström hade tagit två gruskoppar. ”Grana” tog deras spelargång och så skulle jag ta deras spelarbås. De ser ju då att ”Grana” har något som han har kastat ut, så jag åker ju runt hela introt med en kopp grus i ena handen. Jag kan inte kasta in det i deras bås för deras materialare har sett att vi gör någonting så de står och kollar på mig hela tiden. Det var lite roliga saker som hände.

Själva matchen blev en stökig historia med 133 utvisningsminuter totalt och ett krogslagsmål på is i den tredje perioden som avslutades med att Pontus Widerström hoppade in från båset och sänkte Luleås Per Savalahti-Sagander, direkt matchstraff.

- Det är inte bra. Det är inte nåt vi vill ha. Han reagerar på att Luleå är på vår bästa spelare Mathis Olimb som inte direkt är en kille som åker runt och letar fighter. Han ville skydda honom, förklarade Roger Rönnberg i GP och dementerade uppgifter som gjorde gällande att Widerström skulle blivit kommenderad:

- Absolut inte. Vi skulle aldrig skicka in någon från båset. Det funkar inte så. Fyra domare har så bra koll.

Luleå vann förresten med 2-1 och 1-1 i matchserien.

Från ”Grusgate” i Luleå kom lagen till ”Grisgate” i Göteborg. Några Frölundasupportrar hängde upp en banderoll innan uppvärmningen med det tydliga budskapet att Chris Abbott, Jonathan Granström och Per Ledin var grisar.

Om något lag fick energi av den provokationen så var det Luleå. Seger med 3-1 och kommandot i serien.

- Ja, jag såg den (banderollen). De kan inte stava heller, bara ett t i mitt namn. Men whatever. Vi har en viss spelstil i vårt lag och det är effektivt. Det var bra tändvätska för oss, konstaterade Chris Abbott i Aftonbladet.

Av bara farten vann Luleå rond fyra också och en till synes hopplös uppgift för Frölunda, som inför den matchen möttes av en obehaglig lukt i omklädningsrummen.

- Ja, vattenlåsen var borta. Jamen, helvete, förklarade Joakim Fagervall i den där GP-artikeln.

Kvartsfinal fem i Scandinavium blev en rysare. 2-2 efter full tid och ett avgörande nio sekunder in i förlängningen – Mats Rosseli Olsen tryckte in pucken bakom Luleå-målvakten Joel Lassinantti.

- Skönt att det gick så snabbt. Det var ett bra jobb av många där och när pucken studsade ut var det bara att lägga in den, beskrev Rosseli Olsen det matchvinnande målet i GP.

Två dagar senare spelades en lika jämn match i Luleå. 0-0 efter full tid och tidigt avgörande i förlängningen, igen – backen Erik Gustafsson utjämnade serien efter 91 spelade sekunder.

- Det var otroligt skönt, men nu måste vi jobba vidare. Vi måste vinna en match till så det är bara att kriga på, sa matchvinnaren i GT.

I ett fullsatt Scandinavium den 24 mars fullbordade Frölunda vändningen och säkrade en semifinalplats. Det blev 4-2 i den sjunde och avgörande matchen och nyförvärvet från Lake Forest i Kalifornien presenterade sig på allvar.

- Jag har sagt hela tiden att målen kommer. Det handlar om studsarna. Jag har haft lite otur, men till slut, boom, så sitter chanserna, förklarade tvåmålsskytten Ryan Lasch i GT.

Boken Frölunda 80 år går att köpa via den här länken.