Frölunda, inte en chans!

Under fem semesterveckor bjuder Frölunda på utdrag ur boken Frölunda HC 80 år – några nedslag i föreningens långa och intressanta historia.

Säsongen hann knappt ta slut innan Frölunda agerade.

En ny tränare efter Kent Johansson stod högt upp på prioriteringslistan och blickarna riktades tidigt mot en norrlänning i Stockholm.

- Jag frågade en person om lämpliga coachnamn till Frölunda och fick en lista på tre. Roger (Rönnberg) stod överst på den. Jag stämde av namnet med några andra och samtliga tyckte att Roger var det mest spännande. Roger var het, han hade just vunnit JVM-guld och var känd för att utveckla unga spelare. Även om de är olika personligheter hade han samma egenskaper som Rustan Lundbäck, som jag rekryterade till Sävehof, säger Mats Grauers.

Att vilja är en sak, men det krävs två för att dansa och Roger Rönnberg var svårflörtad.

- Jag ringde Roger i april 2012 och frågade om jag fick träffa honom. Han svarade: Inte en chans. Frölunda står inte för någonting jag står för och jag kan inte tänka mig att bli tränare, berättar Mats Grauers.

Rönnberg minns också det där samtalet:

- Mats ringde mig när jag var på ett landslagsläger i Örebro och frågade om jag ville träna Frölunda. Det kittlade till måste jag erkänna. En stor klubb, bra resurser och med några tuffa år bakom sig. Det var en häftig tanke. Men från ett utifrånperspektiv gillade jag inte vad föreningen stod för. Jag upplevde Frölunda som kaxigt och ställde mig frågan om föreningen verkligen ville förändras. Jag frågade Mats varför han ringde mig och han svarade att vi har problem. En analys var gjord och ett förändringsarbete var påbörjat. Syftet var att föreningen skulle bygga på utveckling, på alla nivåer. Han berättade att han också ringt runt till ett antal hockeymänniskor som han litade på som pekat i min riktning om det var utveckling Frölunda var ute efter.

De båda kom ändå överens om att träffas på Scandic Central i Stockholm och resten är historia.

- Mats hade gjort hemläxan, jag blev lite smickrad och han lockade mig till ett möte. Fem minuter in i det mötet förstod jag att Frölunda var rätt.

Mats Grauers igen:

- Vi pratade nästan hela dagen. Jag beskrev inte hur det var i Frölunda utan hur verksamheten såg ut i Sävehof och förklarade att det var så vi ville arbeta och ha det. Vi kom överens och anställde Roger i princip ett år innan han formellt började. Med facit i hand har jag inte ångrat valet av Roger en enda gång. Det var en investering som jag kände mig trygg i och han har varit helt rätt. Roger är ambitiös, har ett otroligt driv, en bra kompass och en vilja att utvecklas. Det kändes redan från början att han skulle vara kvar länge.

Att hålla ett nytt tränarnamn hemligt en hel säsong gick förstås inte. Roger Rönnberg ville ha parhästen i juniorlandslaget Robert Ohlsson vid sin sida i Frölunda också, och när den duon träffade Mats Grauers i Göteborg slog media på djungeltrumman.

- Vi kom överens och gick och åt på Dinner 22. Någon kände igen oss och då blev det medialt. Som tur var hade jag redan pratat med ”Kenta” (Johansson) om att vi skulle göra ett tränarbyte, han blev hyfsat upprörd, konstaterar Mats Grauers.

I medieskugga och på sin egen kammare var Roger Rönnberg från och med våren 2012 i allra högsta grad delaktig i arbetet med ett nytt Frölunda. Hans krav var att få bygga verksamheten som han ville och med det coachteam han ville ha.

Tidigt klare Robert Ohlsson fick sällskap av Klas Östman och Kristoffer Martin, den fjärde länken fanns redan i huset.

- Erik Lignell fick jag ärva, men jag insåg ganska fort att han passar in hos oss. Med åren har han blivit oerhört viktig. En av mina bättre icke-rekryteringar, säger Roger Rönnberg och tog sig an nästa uppgift:

- Innan jag ens började jobbet gjorde jag hemläxan. Jag tittade på varenda match säsongen 2012/2013 och analyserade dem. Jag hade flera samtal med Joel (Lundqvist) och han fick visa sina kort innan jag visade mina. Jag behövde hans stöd för att genomföra de förändringar jag ville göra och jag fick hans stöd. Jag högaktar Joel för våra två första säsonger tillsammans. Vårt höghastighetsspel var inte hans grej och han hade nog svårast att ställa om. Ändå backade han mig och var lojal. Han satte hela tiden normen och det uppskattade jag och han var med och drev att spelare kan och skall ställa krav på spelare.

Till vilken nivå Joel Lundqvists stöd och lojalitet verkligen sträckte sig beskriver Rönnberg så här:

- Joel, Dick (Axelsson) och Kahnberg (Magnus) spelade en period i samma kedja och vår presshockey funkade inte för dom. Jag kallade in dem på ett möte och sa att jag kan göra ett undantag för er. Ni får spela den hockey som passar er bäst, men det sa Joel nej till: ”Vi måste lära oss spela på ditt sätt”.

Lagkapten Lundqvist är den första att medge att bytet av tränare och spelfilosofi inte var helt smärtfritt inledningsvis:

- När Roger kom blev det en omställning. Vi kände ju inte varandra sedan tidigare och det var mycket nytt. Jag hade det tufft i början. Det blev ju en helt annan kravställning på individnivå med Roger och det hände nåt med hockeyn. Han och ”Robban” (Robert Ohlsson) kom ju från juniorlandslaget så det blev lite mer rock´n´roll. Jag fick bita mig i tungan ibland och bara anpassa mig. Vi var stukade och det var läge att göra något annorlunda och det var bara att tugga i sig.

Utveckling går som en röd tråd genom hela Roger Rönnbergs Frölunda-karriär, oavsett om han pratar om ett växthus-system eller 10-årsregeln (tänk Max Lindroth och Erik Borg). Alla spelare, oavsett ålder, har utvecklingspotential är en av hans mest använda maximer, jämte vi ser inte spelaren för vad han är utan för vad han kan bli. Ett näst intill patologiskt behov att lyfta upp spelare från akademin till A-laget är ytterligare ett utmärkande karaktärsdrag.

- Vi hade lite diskussioner de första säsongerna om vad vi skall prioritera. För mig var att vinna nummer ett, utveckling kom på andra eller tredje plats. Det är en balansgång det där, men några säsonger kände jag att vissa spelare var här först och främst som en språngbräda mot nästa steg, inte för att vinna här och nu. Jag drev det där under alla år och var noga med hur vi kommunicerade. För mig var det viktigaste att vinna, elithockey är en resultatbransch, betonar Joel Lundqvist.

Boken Frölunda 80 år går att köpa via den här länken.