De gyllene åren

Under fem semesterveckor bjuder Frölunda på utdrag ur boken Frölunda HC 80 år – några nedslag i föreningens långa och intressanta historia.

Det var ett sargat, tilltufsat och utsatt Frölunda HC som gick in i ett nytt millennium av kända skäl (skattehärvan). Ekonomi och anseende var kört i botten, men att nöden är alla uppfinningars moder skulle visa sig såväl sant som välkommet.

Den inte lika resurskrävande och medialt utsatta juniorverksamheten gick under radarn under de stökiga åren och herrar Karlsson, Westblom, Labraaten, Blixt, Steen och nytillskottet Emil Olsén gnuggade på nere i Wallenstamshallen – och hittade guldkorn en bra bit utanför Frölundas egentliga intressesfär. Bland annat ett tvillingpar som var och en på sitt sätt kom att göra betydande avtryck i föreningen.

- Det fanns en anknytning till Joel och Henrik genom deras pappa Peter och den använde vi oss av för att locka dem till Göteborg. Vi hörde ju att de var lovande och var och tittade på dem några gånger. Ärligt talat var vi mest intresserade av Henrik, men insåg att det fanns kvaliteter hos Joel också. Vi ville ha spelare från regionen, hellre GIK än Rögle, men de valde att komma till oss fast de egentligen borde stannat, säger Janne Karlsson.

Emil Olsén, akademiansvarig mellan 2003 och 2013, bekräftar och kompletterar Karlssons minnesbild.

- Det var Henke vi var ute efter, Joel fick vi på köpet. Under en period i J20 platsade Joel inte och då fick han spela med oss i J18 istället och i efterhand har han sagt att det är han tacksam för. Redan från början visade han karaktär och han jobbade alltid hårt. Han var en maskin och skallen är enorm, Joel har gjort en krigarresa.

Joel Lundqvist förklarar varför det blev Frölunda och inte det logiska alternativet Rögle:

- Vi hade inte ens sökt till Frölunda utan var inställda på Ängelholm, det var det mest rimliga. Jag vet inte hur turerna var, men pappa kände ju ”Hasse Bula” sedan länge. Frölunda hörde i alla fall av sig och då tändes något, det var ju vårt lag. I jämförelse med Rögle var ju Frölunda en nivå upp och vi tvekade aldrig, det var mest spännande. Och det var i det här skedet satsningen på hockey blev på riktigt.

Den generation hockeyspelare Joel och Henrik Lundqvist tillhörde, de tidiga 1980-talisterna, kom att starkt bidra till Frölundas gyllene era mellan åren 2000 och 2008 – två SM-guld A-lag, sju SM-guld J20 och fyra SM-guld J18.

- Vi vann många titlar under de åren och det underlättade ju rekryteringsmässigt, men det var inte det viktiga. Vi höjde ribban hela tiden och syftet med verksamheten var att ta fram elitspelare. Vi var före vår tid och låg i framkant. Fokus låg på scouting, rekrytering, träning och bra ledarskap. Det fanns en enorm ödmjukhet bland oss ledare på den tiden, konstaterar Emil Olsén.

Frölunda HC:s snudd på exempellösa juniorframgångar från millenniumskiftet och framåt var en direkt konsekvens av kursändringen och professionaliseringen i mitten av 1990-talet.

Historiskt sett hade Frölunda fram till 2000 skördat sporadiska framgångar och JSM-guldet 1976 (bilden) var direkt sensationellt.

- Det guldet var banbrytande. Det fanns ju inte på kartan att ett lag från Göteborg skulle vinna JSM-guld, säger Christer Kellgren som i likhet med många andra i det där laget lyfte Frölunda till SM-final mot Brynäs 1980 (förlust 3-1 i matcher): Magnus Olsson, Peter Gustavsson, Jörgen Pettersson med flera.

Det dröjde 19 år innan Frölunda lyfte JSM-bucklan igen med en samling spelare som ganska snabbt tog ett steg upp i hierarkin: Timmy Pettersson, Per-Johan Axelsson, Jonas Esbjörs, Linus Fagemo, Peter Högardh, Jerry Persson och Peter Ström.

Lägg till J18-guldet 1998 – med Christian Bäckman, Magnus Kahnberg och Jari Tolsa i laget - och det var allt Frölunda mäktat med i titelväg på juniorsidan.

I skuggan av skattehärvan vann Frölunda SM-guld, J20, våren 2000. Ingen anade då att stommen i det laget skulle komma att få enorm betydelse för Frölundas framgångar på en högre nivå några år senare.

- Vi hade ju inga pengar och fick jobba utifrån de förutsättningar som fanns. I all skit var det på något sätt positivt att vi fick jobba så, menar Emil Olsén.

2001 blev det ytterligare ett SM-guld och 2002 och 2003 blev det dubbla titlar, J18 och J20 – trots att en hel del killar dubblerade:  J20 och A-lag.

Med Conny Evensson på plats – från säsongen 2001/2002 – och en hockeyfabrik med hög produktionstakt av kvalitetsspelare byggde ett ekonomiskt ansträngt Frölunda HC nytt med eget material. Janne Karlsson - som flyttats upp från HG-ansvarig till assisterande A-lagstränare jämte Tommy Boustedt säsongen innan – minns diskussionerna:

- Conny frågade mig om vi skulle våga spela våra juniorer, om de hade potential. Jag svarade att jag tyckte det i jämförelse med de nyförvärv vi kunde få. Vi hamnade ju i en situation där vi fick väga våra egna unga spelares potential mot en liten plånbok. Conny var aldrig rädd för den typen av utmaningar och sa alltid: Det är inte så jävla stor skillnad på hockeyspelare.

Att Karlsson själv, som tidigare HG-ansvarig, gick i god för det unga gardet var den enda kvalitetsgaranti huvudtränare Evensson behövde:

- Jag visste ju att juniorerna var bra tränade, vi hade kört hårt med de kullarna (80, 81 och 82) och de var ju drivna själva.

Det hade fostrats bra hockeyspelare tidigare i Frölunda, men inte i den omfattning som i början av 2000-talet.

De tidiga 80-talisterna vann junior-guld i mängd och klev en efter en, ibland i bulk, upp i Frölundas A-lag.

Christian Bäckman (född 1980) gick i bräschen med Magnus Kahnberg, Jari Tolsa, tvillingarna Lundqvist, Jens Karlsson, Lennon och Loui Eriksson, Alexander Steen med flera i släptåg.

Några säsonger senare kom nästa gäng (85:orna): Joel Gistedt, Richard Demén-Willaume, Christoffer Persson, Mathias Porseland, Anton Axelsson, Patrik Carlsson, Sebastian Karlsson, Robin Figren med flera.

Och därefter nästa, de sena 80-talisterna och tidiga 90-talisterna: Jonas Ahnelöv, Philip Larsen, Mikkel Bödker, Lars Eller, Simon Hjalmarsson, Carl Klingberg, Nicklas Lasu och Erik Karlsson.

- Vi träffade rätt under en period, bland annat med danskarna, och alla killar jag pratat med, oavsett vart de tagit vägen, säger att juniortiden i Frölunda har varit den bästa i karriären, säger Emil Olsén.

Hockeyfabriken har efter de där gyllene åren i början av 2000-talet fortsatt att fostra spelare till Frölundas A-lag, andra elitklubbar och NHL. Det mest konkreta exemplet på det är just NHL-draften som varje midsommar sedan millenniumskiftet har tingat tre Frölunda-spelare i snitt. Rekordåret 2014 så många som åtta: Julius Bergman, Anton Karlsson, William Lagesson, Christoffer Ehn, John Nyberg, Hugo Fagerblom, Pierre Engvall och Kevin Elgestål.

Ett viktigt skäl till att Frölunda bibehållit kvalitén i sin akademi under så många år är beslutet att flytta verksamheten från Wallenstamhallen till Frölundaborg, projekt Campus.

- Idén var att skapa den bästa träningsmiljön över tid. Vi var runt och tittade på andra akademier, bland annat Boston University, och hade en idé om att spelarna skulle studera på Campus också. Det gjorde de ett tag, men det föll inte så väl ut, de blev för isolerade, säger Christer Kellgren.

Boken Frölunda 80 år går att köpa via den här länken.

SM-guld Academy

U20: 1976, 1995, 2000, 2001, 2002, 2003, 2005, 2007, 2008, 2011.

U18: 1998, 2002, 2003, 2004, 2005, 2011, 2016, 2019.

U16: 2010, 2019.

U19 dam: 2024, 2025.